John Holmberg, professor på Chalmers. Foto: Chalmers
Nya verktyg behövs för att förstå livsstilsfaktorer
Människor med mindre koldioxid-avtryck är inte mindre lyckliga än andra, med större avtryck. Det tyder på att det finns livsstilsfaktorer som måste tas hänsyn till också på lokal nivå, t ex invånarnas kör- och matvanor. Städer kan behöva utveckla andra verktyg för att arbeta med detta, skriver en av Mistra Urban Futures forskargrupper på Chalmers.
John Holmberg är professor i fysisk resursteori och vice rektor på Chalmers. Professor Holmberg och hans kollegor har arbetat med Göteborgs stad kring hur invånarnas välbefinnande och livsstilar är knutna till koldioxid-utsläpp som bidrar till klimatförändringar och som därmed också påverkar stadens framtid. Projektet kallas WISE – Well-being in Sustainable Cities.
Fråga: Vilka är de mest uppseendeväckande resultaten hittills?
Svar: Ett intressant resultat är att människor med mindre koldioxid-avtryck inte är mindre lyckliga än andra människor med större avtryck. Det är ett resultat av vårt nära samarbete och utvecklingen av en klimatstrategi för Göteborgs stad. Vi kunde kanske ha fått fram samma resultat själva, men vi kunde inte ha utvecklat en konsumtions-baserad metod för att mäta utsläpp på det sätt vi har gjort nu.
Fråga: Vad får era resultat för följder?
Svar: De traditionella utsläppen av koldioxid i Sverige har minskat över tiden, men utsläppen från vår konsumtion är lika stora som tidigare. Industrin blir alltså mer effektiv, men de minskningarna motverkas av en ökad konsumtion av kött och ett ökat resande. Det är detta som gör vårt perspektiv så spännande. Vad betyder de här kunskaperna för en stad? Vilka verktyg behövs för att utveckla staden?
De vanliga metoderna är antagligen inte användbara. Lösningen ligger inte hos energibolagen eller i avfallshanteringen. Det handlar om hur vi väljer att leva våra liv. Därför behöver vi nya verktyg för att förstå och arbeta med dessa frågor.
Fråga: Har du några förslag redan nu för Göteborg?
Svar: Det är staden som har ansvaret för kommunens skolor. De skulle kunna införa fler köttfria skolluncher för att vänja barnen vid att äta mer mat utan rött kött. Det kan sippra tillbaka till deras familjer och på så sätt bidra till en process med förändrade normer.
Andra saker utvecklas inom specifika nischer – bilpooler, till exempel. Hur kan staden stötta och få sådana aktiviteter att växlas upp? I stadsplaneringen finns exempelvis en standard för antal parkeringsplatser per lägenhet i ett flerbostadshus. Men om vi bygger huset med plats för en bilpool i stället så blir kostnaderna lägre, en win-win situation. Det kan leda till lägre hyror för den som använder mindre plats, och därmed i en mening är mer effektiv.
Stadsplanerarna gillar den konsumtionsbaserade metoden, men det saknas förståelse i samhället i övrigt. Alltför många resultat från forskningen blir aldrig omvandlade till praktik. Och mycket erfarenhet från praktiken tas aldrig tillvara av forskarna. De vet inte vad som blir nästa stora fråga och vad som kommer att orsaka stora samhällsförändringar. Ett exempel är stadens klimatstrategi som min forskargrupp varit delaktig i. Samarbetet med staden har varit avgörande, och vi publicerade just en rapport från det arbetet. Detta är sådant som kan komma ut av Mistra Urban Futures forskning. Jag tycker att Mistra Urban Futures är en väldigt intressant modell för att göra forskningen relevant för samhället.
Tillbaka till Framgångshistorier
