Utmaningarna med att uppnå en hållbar stadsutveckling

Städer är några av världens mest komplexa system. De omfattar sociala strukturer, lagar, människor, ekosystem, byggda miljöer och kulturer. Städer förändras ständigt och är samtidigt fast rotade i det lokala sammanhanget.

Nya städer växer fram och många befintliga städer blir allt större i en ständigt ökande urbanisering. För första gången i historien bor majoriteten av världens befolkning i städer. Om urbaniseringen och befolkningstillväxten fortsätter i samma takt kommer ytterligare 2,5 miljarder människor bo i städer år 2050, enligt FN. Det innebär att vi måste bygga mer stadsmiljöer under de kommande trettio åren än någon gång tidigare mänsklighetens historia.

Denna utmaning är även nära sammanlänkade med andra komplexa globala utmaningar såsom klimatförändringar, segregation, fattigdom, begränsade resurser, en åldrande befolkning och ojämlika maktstrukturer.

För att möta en sådan utmaning krävs det att även andra komplexa globala utmaningar såsom klimatförändringar, segregation, fattigdom, begränsade resurser, en åldrande befolkning och ojämlika maktstrukturer hanteras.

Möta utmaningarna

För att möta dessa utmaningar verkar det ibland behövas motverkande lösningar. En stad ska vara bekväm och lätt att leva i, men inte påverka miljön negativt, ekonomiskt välmående utan socialt utanförskap. Det bör finnas en hög grad av medborgardeltagande i den demokratiska processen, utan att den blir långsam och ineffektiv.

Utmaningarna är inte bara motstridiga utan även så kallade wicked problems. De är till sin natur sektorsövergripande och för samman en mängd överlappande agendor, som är beroende av varandra och ibland också motsägande. En ytterligare aspekt av detta är att utmaningarna inte kan delas upp i olika komponenter, som löses i var för sig och sedan sätts samman till en lösning. Ingen enskild aktör kan lösa dessa utmaningar ensam. Ett brett spektrum av erfarenheter och kompetenser behövs.

Samhället är inte uppbyggt för att hantera dessa utmaningar. Ett brett samarbete stimuleras inte eftersom samhället är uppdelat i sektorer, organisationer, institutioner och discipliner. Den traditionella expertstyrda modellen där forskare och andra yrkesgrupper skapar förmodat objektiv fakta eller sanningar som används för att stödja beslutsfattande och handling är också otillräcklig. Kunskap måste baseras på både forskning och praktik.

Städer är en del av lösningen

Trots allt, har städer potential att tillfredsställa framtida mänskliga behov. Fördelarna med att leva tillsammans är betydande. Det är i städer som det finns bäst möjligheter att optimera resurser och göra dem tillgängliga för alla. Koncentration av kunskap och gemensamma system, allt från energi till transporter, kan maximeras för både mänskliga och ekonomiska värden. Städer kan ge mer än de tar.